Arkiv

Posts Tagged ‘euro’

Ännu en tillfällig europeisk ‘räddning’

Under natten presenterades så till slut den tillfälliga ‘lösningen’ på krisen i Europa, som innebär att banker går med på en nedskrivning av grekiska statspapper med 50% (eller i verkligheten bara 28%).

Samtidigt utökas ‘räddningsfonden’ EFSF med drygt 1 biljon euro (bl a tack vare tillskott från IMF), vilket tycks vara tillräckligt för att undvika en omedelbar finansiell kollaps, men som ändå är på tok för lite för att göra någon större skillnad på sikt. Det skall därför bli intressant att se hur lång tid man lyckats köpa med denna ‘historiska överenskommelse’.

Det skall också bli intressant att följa hur marknaden ställer sig till huruvida nedskrivningen av de grekiska statspappren klassas som en  sk ‘credit event‘, vilket i så fall skulle utlösa de försäkringar (CDS) som tecknats just i fall det so nu sker skulle ske. Av allt att döma så kommer politiker att göra allt för att överenskommelsen inte skall klassas som en credit event, vilket i så fall skulle kunna leda till oanade konsekvenser på CDS marknaden om investerare börjar inse att deras försäkringar kanske aldrig kommer att betalas ut.

Vad som också kommer bli mycket intressant är att se hur snabbt det kommer att gå innan Portugal, Irland, Spanien m fl på olika sätt kommer att försöka förhandla till sig en liknande nedskrivning av sin statsskuld.

 

Annonser
Kategorier:Eurokrisen Taggar:, ,

De europeiska dominobrickorna

Antar att många av er precis som följer den europiska såpoperan och bara skakar på era huvuden åt alla galenskaper.

Det senaste är tydligen att vi kan få vänta oss ett åtgärdspaket på onsdag, men uppgifter gör gällande att det även kan dröja till torsdag. ZeroHedge har en bra sammanfattning av det kaosartade läget för er som är intresserade.

Troligtvis kommer Tyskland förr eller senare på något sätt ge efter för Frankrikes krav på att involvera ECB på ett eller annat sätt, för det är troligtvis det enda alternativet som skulle kunna köpa meningsfull tid. Alla andra alternativ skulle sannolikt bara köpa ett par veckor eller dagar.

För er som vill ha en summering av vad som väntar när Grekland ställer in betalningar ”på riktigt”, dvs när vi får se en avskrivning på skulderna med uppemot 60% (bankernas senaste bud är 40%, vilket Frankrike ställer sig bakom, och Tyskland kräver 50%) kommer ni sannolikt att uppskatta följande bild (via oftwominds):

Kategorier:Eurokrisen Taggar:, , ,

Collapsing Europe

Med den cirkus som vi bevittnar i Europa just nu med stora länder som Italien och Frankrike som tvingas dementera att de står näst på tur, Belgien och Spanien under attack, Portugal på S&Ps övervakningslista och planer på nya fejkade stresstest så passar den här utmärkta summeringen av krisen från FinanceAndEconomics.Org med den passande titeln ”Collapsing Europe” perfekt.

They must be keeping their fingers firmly crossed in Brussels, even praying that the Irish rescue package will do more, much more than buy a little breathing space. Relying on divine intervention will not be good enough, because there are three separate problems that will now make the financial collapse of the euro area a racing certainty. These problems are the large amounts of cross-border lending, misguided economic responses, and creditor-debtor politics.

The scale of the Irish financial threat is considerably greater than commonly realised and presented, because the relative size of the Irish economy is being confused with the size of its external banking obligations which are significantly larger than those of Spain or Italy. Cross-border loans to Ireland by BIS-reporting banks amount to the equivalent of $715bn, and the comparable figures for Spain are $534bn and for Italy $467bn.[i] Of course these are not the only cross-border financial flows, because they do not include outward banking deposits and securitised debt issued by the Irish government and large companies. But they are the figures that matter.

So we must focus on the banks, because they are at the heart of the real crisis. The cross-border loans by BIS-reporting banks for all the PIIGS amounts to $1,982bn at mid-year, which is 32% of the euro area total and disproportionate relative to the size of the economies involved. So if the largest of these debtors, which is Ireland, is allowed to fail there would probably be a full-blown banking crisis even before markets turn their attention to either Spain or Italy.

These same statistics show that between September 2008 and June this year the PIIGS between them have also suffered loan withdrawals of $611bn, which indicates how hard their economies are being squeezed by the withdrawal of credit. For Ireland alone the figure is $165bn, about the same as one year’s GDP, and more withdrawals will have taken place since June, putting the proposed rescue package of only $113bn into context. This acute deflation is being conducted at the same time as taxes are being increased, which brings us to the serious mistakes being made in the management of the economy.

The Irish government has got one thing right: the importance of keeping corporation tax low. Brussels views things differently, partly because Germany and France see Ireland as unfair competition with respect to corporate location. So between Brussels and Dublin an ugly camel is born, and their attempts to close the budget deficit by a mixture of tax rises and public sector wage cuts while robbing state pension funds betrays a lack of resolve to tackle banking solvency properly. It is madness to punish the Irish people for the current banking crisis, because Brussels is shooting at the wrong target: rescuing the European banking system does not require the Irish economy to be driven into the ground, it requires Brussels to recognise it has a full-scale banking problem on its hands.

Both lender and borrower must bear responsibility for such wrong-headedness. It amounts to a protection of jobs in the public sector, while taxes are raised from the private sector and pensions are robbed. Taxing individuals and the private sector to reduce budget deficits prevents vital capital formation and so condemns Ireland’s economy to a prolonged period without recovery. This socially-driven approach is counterproductive, a point which will not be lost on the markets, when they work out that Ireland will be less able to repay its creditors because economic recovery, upon which government finances rely, is effectively cancelled.

So markets are now faced with a bail-out too small to reverse the run on the Irish banks, and by an Irish economy that has no chance of economic recovery in the foreseeable future. A bail-out of $113bn amounts to an injection of only half of the money withdrawn from Ireland by the banks in the last two years. It is simply not enough.

The crisis is not helped by the understandable reluctance of the German people to commit more good money after bad. It was difficult enough for Angela Merkel to come up with the funding for Greece, which was sold to the German electorate as a one-off. Six months later it’s Ireland, presumably then Portugal, then Spain. It is no surprise that she wanted someone else, like senior bondholders to share the pain. But talk of bondholder haircuts merely creates a new bond market crisis to add to the banking crisis and will drive up Irish bond yields even further; and back-peddling on this issue is unlikely to undo the damage.

The importance of Ireland is that is the biggest cross-border banking debtor of all the PIIGS. If the Irish banks are not saved, the European banking system will probably go under, and soon, without waiting for the pressure to mount on Portugal Spain and Italy. The politicians and bureaucrats of Euroland have not demonstrated a sufficient sense of urgency and understanding of the true crisis to resolve it: rather they have made it worse. It is now becoming impossible to see a way out of the euro-banking problem without the ECB giving in on its anti-inflation stance and implementing aggressive quantitative easing. However, the ECB was set up to survive attempts to get it to inflate, so if it backs down from its sound-money stance in the middle of this crisis, the euro itself will suffer a loss of confidence.

It looks like divine intervention is the best hope after all.

Kategorier:Eurokrisen, Statsfinanser, Valuta Taggar:

Nigel Farage om Barroso och Van Rompuy: ”De börjar förstå att spelet är över”

Brittiska EU-skeptikern Nigel Farage är känd för att säga precis som det är och han drar sig verkligen inte för att säga sanningen i detta klipp från EU-parlamentet där han gör narr av det anti-demokratiska EU-experimentet och Barroso och Van Rompuy i synnerhet.

Dramatisk dag i Irland med proteststorm mot parlamentet och uppmaningar om nyval

Dagen efter ‘räddningen’ av Irland var allt annat än lugn, med en hårt utsatt regering som anklagades för förräderi, proteststorm mot parlamentet och uppmaningar om omedelbart upplösande av parlamentet och nyval. Inte nog med det, EU sa samtidigt att Irland kan tänka sig att mjuka upp sin position gällande de låga bolagsskatterna. Google, HP och andra globala giganter har satt hård press på Irland och meddelat att man kan tänka sig att lämna landet om skattesystemet ändras.

En smått dramatiskt dag med andra ord men till skillnad från regeringen så lär inte det irländska folket vika sig i första taget. Kan ni tänka er vilka protester som kommer att bryta ut i Europa, inte minst i Tyskland och Frankrike, när det går upp för folket att de kommer att betala för all bankkorruption och misskötsel av statsfinanser. Håll i hatten, det kommer att blåsa kraftigt de kommande månaderna.

Här är en kommentar från Karl Denninger (The Market Ticker):

The government is under siege, with protesters attempting to storm Parliament. More-ominously, however, is that The Green Party appears to have pulled out from their government coalition, which would mean that any budgetary reforms that are as a condition of the bailout could fail.
That, in turn, would trash the entire process.

The EU in turn has said that Ireland is willing to consider ”softening” their position on the corporate tax rate. This has trouble written all over it, as much of the ”Irish Miracle” has been due to the very low corporate tax rate that dragged a number of corporate headquarters there – including some from the United States. Should changes in tax rates promote corporate flight further serious pressure would be placed on government budgets due to the loss of jobs and thus tax revenue.

The ultimate problem with bailouts is that everyone seems to think there’s a free lunch. There isn’t. You can rob someone to pay someone else, but you can’t conjure up money from nowhere. But bailouts inherently wind up taxing the people who got robbed in the first place to pay off the people who made the bad bets and lost money. When it comes to bailing out banks it gets even worse due to the leverage involved – the banksters keep the money, including their salary and bonuses, while the people get robbed not only in the form of losses on their so-called ”safe” investments but then again when they are taxed to fund the bailout!

There’s nothing like getting stuck up at gunpoint and not only losing the hold-up money but then being taxed a second time to pay for the robbery in which you were victimized!

This nonsense has to stop and the banks involved must be taken into receivership, reorganized, and the executives involved removed from their positions, tried and jailed.

IMF ger Irland till vargarna, Irland bekräftar ansökan om räddningspaket

Väntan är över, Irland bekräftar att man inom kort kommer att ansöka om ett räddningspaket riktat primärt till det sargade irländska banksystemet. Detta innebär att ytterligare ett land har sålt sin suveränitet (själ) till ‘the banksters’, vilket självklart har varit deras plan från första början även om få vågar prata öppet om det.

Även om dagens händelse är en milstolpe i det nuvarande finanssystemets sönderfall så går inte att jämföra med ‘räddningen’ av Grekland i maj, vilket banade vägen för den domino-effekt som vi kommer att bevittna de kommande månaderna/åren. Det var också därför jag använde rubriken ”Det är över – den feta damen har sjungit”. Det kommer inte dröja länge innan vargflocken riktar blickarna mot Portugal. Och det kommer inte sluta där det kan jag lova.

Här är en kommentar från ZH:

And so the can has been kicked down the road one more time as Ireland’s Brian Lenihan has just sold out his country to the IMF, the ECB and the Fed for a few extra years of puppet control. RTE reports that EU Finance Ministers are due to hold a conference call later this evening during which Ireland is expected to make a formal request for a financial rescue package. What is not discussed is how the Irish people, now likely furious at being manipulated over a lost cause will express their anger over being the latest sheep used to bail out Europe’s ever more insolvent banking system. They can at least sleep soundly, that they won’t be the last. After today’s rescue of Ireland, the vigilantes will focus their undivided attention on Portugal and Spain – perhaps these two countries will be a little less timid when it comes to rescuing Germany’s banking oligarchy.

Den statsfinansiella krisen i Europa – vad som står på spel

Medan vi väntar på att Irland skall krypa till korset och begära stöd från ‘räddningsfonden’ EFSF (European Financial Stability Facility), så kan det vara värt att läsa en artikel av Ambrose Evans-Pritchard i The Telegraph, som på ett bra sätt beskriver vad som står på spel.

Hans resonemanget att nytryckta pengar kommer behövas skjuta till fonden efter Portugals oundvikliga ‘räddning’ är inte oväntat men en påminnelse om att nytt kapital kommer behövas långt innan den tömts för att inte oroa finansmarknaden att fonden inte är tillräckligt stor. Efter Portugal kommer Spanien och det kommer krävas en enorm summa nytryckta pengar för att ‘rädda’ en sådan bjässe. Självklart kommer pengarna att skakas fram på ett eller annat sätt, eftersom politikerna har beslutat sig för att trycka pengar i oändlighet. Frågan är dock hur t ex det tyska folket kommer att ställa sig inför tanken att deras skattepengar kommer att användas till att rädda samtliga euro-länder. När det ‘bara’ handlade om Grekland utlöste det massiva protester. Tror de oroligheter vi hittills sett i Island, Grekland, Frankrike etc bara är en uppvärmning.

Här är ett utdrag från artikeln i The Telegraph:

The eurozone’s fiscal fund (European Financial Stability Facility) is fatally flawed. Like Alpinistas roped together, an ever-reduced core of solvent states are supposed to carry the weight on an ever-widening group of insolvent states dangling beneath them. This lacks political credibility and may be tested to destruction if – as seems likely – Ireland is forced to ask for help. At which moment the chain-reaction begins in earnest, starting with Iberia.